Septemberlyran: Dikter

Att min dikining är poesi kan ingen förneka, att det är vers vill jag icke påstå. Jag har forsökt bringa vissa motsträviga dikter under en rytm och därvid kommit underfund med att jag besitter ordets och bildens makt endast under full frihet, d.v.s. på rytmens bekostnad. Mina dikter äro att taga som vårdslösa handteckningar. Vad innehållet vidkommer, låter jag min instinkt bygga upp vad mitt intellekt i avvaktande hållning åser. Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.

Förf.

O MINA SOLBRANDSFÄRGADE TOPPAR...

O mina solbrandsfärgade toppar, tagen I mig tillbaka?!!! Evigt vill jag bo i Eder ensamma lustgård. Där allena är mitt hem, där eldögda änglar knäfallande kyssa bort all längtans dagg från jorden.

O mina oförmörkade toppar, icke en dag lever jag fjärran från Eder! Osäll skulle jag förgås. Jorden dog för mig på tredje dagen, hennes skogar susa ur en dröm för mig. Vad äro mig broar, fält och byar? Fläckar på din renblå himmel, skugga i ditt ljusa öga, dag, vargars tjut ur en avgrund.

O mina solbrandsfärgade toppar — — kunde jag byta ut en värld mot min kraft? Läker jag mig själv, är denna droppe nog för allt som andas. Därför, längtan, spänn ditt bröst! Vilja, väx högt upp i skyarna! Resen Eder, raska krigare, lätta och lustiga som beväpnade djävlar! Vit jord och hög himmel lägga vi till Edra fötter, solbrandsfärgade toppar.

VÄRLDEN BADAR I BLOD...

Världen badar i blod för att Gud måtte leva. Att hans härlighet fortbestår, skall all annan förgås. Vad veta vi människor hur den evige smäktar och vad gudarna dricka för att nära sin kraft. Gud vill skapa ånyo. Han vill omforma världen till ett klarare tecken. Därför gjordar han sig med ett bälte av blixtar, därför bär han en krona av flammande taggar, därför höljer han jorden i blindhet och natt. Därför skådar han grymt. Hans skaparehänder krama jorden med kraft. Vad han skapar vet ingen. Men det går som en bävan över halvvakna sinnen. Det är som en svindel inför avgrunders blick. Innan jublande körer brista ut i en lovsång är det tyst som i skogen förrän solen går upp.