Anakreons sånger

Anm. Öfwersättaren har följt Joh. Fr. Degen's Edition: Anakreontos kai Sapphous Oidai kai alla Lusika. Anakreons und Sapphos Lieder nebst andern Lyrischen Gedichten. Text und Übers. 2:te sehr vermehrte und verb. Ausg. Leipzig 1821. 8:o.

1. Till Lyran.

Jag will de twå Atreider, Jag Kadmos will besjunga, Men från min Lyras strängar Blott kärlek återljuder. Nyss bytte jag wäl senor, Ja, tog en annan Lyra, Att qwäda om Herakles, Och hans bedrifter: kärlek, Blott kärlek swarte Lyran. Så lefwen wäl för ewigt, I Hjeltar! ty min Lyra Skall sjunga blott om kärlek.

2. De Sköna.

Åt oxarne naturen Gaf horn, åt hästen hofwar, Åt haten fotens snabbhet, Åt lejoninnan tandgap, Åt fisken konst att simma, Åt fåglarne att flyga, Och själens kraft åt mannen. Fanns intet qwar åt qwinnan? Hwad gaf hon henne? Skönhet; I alla sköldars ställe, I alla lansars ställe. Ty stålet sjelf och elden Besegras af de Sköna.

3. Kärleken på besök.

En gång under midnattsstunden, Då när Björnen ren på fästet, Wid Bootes' hand sig wänder, Och de dödeligas flägten Efter dagens mödor hwila: Då stod sonen till Kythere Bak min dörr, och slog på rigeln. Hwem är, -- sporde jag -- som knackar, Och mig stör i mina drömmar? Eros swarte: öppna, öppna! Jag är blott ett barn, förskräcks ej! Som af regnet blött, i månlös Natt förgäfwes letar wägen. Jag blef rörd, då slikt jag hörde, Och så fort jag lampan påtändt, Lät jag dörren upp och mötte Utanför en pilt med båga, Ett par wingar och ett koger. Wid min härd jag gossen satte, värmde upp hans frusna händer Uti mina, och ur håret Kramade ett ymnigt watten. Gossen, nu ej frusen längre, Sade: kom, låt oss försöka Denna båge, om kanhända Strängen blifwit slapp af regnet! Strax han lägger an och träffar Lik ett sting mig midt i hjertat, Hoppar upp, och säger spefullt: Bäste wärd, mig önska lycka! Bågen än är oförderfwad; Men du tör så ondt i hjertat.

4. Till sig sjelf.

Uppå späda skott af myrten, Uppå weka Lotosblommor Will jag lägra mig, och dricka. Eros må sin mantel fästa Med Papyros öfwer skullran, Och mig tjena såsom munskänk! Ty likt hjulet under wagnen, Rullar lifwet på sin bana, Och en handfull stoft wi ligge, Sedan benen ha förmultnat. Hwi skall du min grafsten smörja? Hwi begjuta jorden fruktlöst? Heldre, medan än jag lefwer, Smörj mig sjelf, mitt hår med rosor Kransa, och min flicka kalla! Innan hän jag wandra måste, Kärlek, till de dödas dansar, Will jag jaga bort bekymren.

5. Till Rosen.

Rosen, små Eroters blomma, Må med drufwan sammanparas! Rosen med de sköna bladen Sen wi slingrat kring wår tinning Drickom under glam och löje! Rosen är den skönsta blomma, Rosen wårens eget skötbarn, Rosen ock för gudar täcklig; Sjelf Kythere's son med Rosor Sirar sina lena lockar, När han dansar med Chariter. Kransoms derför! Dionysos, Jag will anslå Lyrans strängar, I ditt wigda tempels helgdom, Jag will med en barmskön flicka, Rosenkransad, träda dansen.

6. Gelaget.

Kransar kringom tinningarne Sen wi utaf Rosor flätat, Dricka wi med glam och löje Och wid Lyrans ljud en flicka, Swängande i handen thyrser, Som af murgrönsflingor susa, På smånätta fötter swingar. Och en pilt med lena lockar, Ur hwars mun blott wällukt andas I accord med strängaspelet Gjuter ljufwa melodier. Sjelfwe Eros, gyllenlockig, Med den tjusande Lyaios, Och den tjusande Kythere, Det för gubbar älskanswärda Lustgelaget glad bewistar.

7. Till Kärleken.

Med ett liljestängel Eros Slog mig, han den oförsynte, Och mig bjöd att med sig springa. Strax igenom strida strömmar, Skogens snar och klippors branter Bar det af, och swetten lacka', Hjertat ända upp till halsen Steg, så att jag nära gwäfdes. Se, då rörde han med weka Wingars slag min panna, sade: Nej minsann du gitter älska!

8. Drömmen.

Det war natt: i sömnens armar Låg jag sträckt på purpurbädden, Rusig af Lyaios' skänker, Och jag tyckte mig på tårna Ila stad allt hwad jug kunde, under ras med unga flickor. Men jag gäckades af swenner, Mera sköna än Lyaios, Och fick höra bittra stickord Derför att jag lopp med dessa. Och när en jag kyssa wille, Rymde alla bort med drömmen. Stackars jag! der låg jag ensam, Önskande att åter somna.

9. Till Dufwan.

"Du älskligt täckta dufwa Wharfrån, wharfrån din luftfärd? Hwarfrån den mängd af oljor, Hwars doft i höga rymden Ifrån din winge dryper? Hwem är du? hwad bestyr du?" "Anakreon har sändt mig Till älsklingen, Bathyllos, Som nu för tiden alla Befaller och beherrskar. Mig bytte sjelf Kythere Emot en liten wisa; Anakreon jag sedan, I samma wärs betjenar, Och, som du ser, jag medför Nu äfwen bref från honom. Wäl har han loft att frihet Mig innan kort förära. Men fast han ger mig frihet, Dock i hans tjenst jag dröjer. Hwad tarfwas mig att flyga Omkring på berg och slätter, Och sittande i träden Af öknens frukter näras? Anakreon mig räcker, Och jag med lystnad plockar Utur hans händer hwetbröd; Han ger mig och att dricka Det win han sjelf hat smakat. Och sen jag druckit, hoppar Jag glad omkrig min herre, Som jag med wingen swalkar, Och somnar sist så stilla, Och sofwer på hans Lyra, Nu wet du allt; gå hädan! Du gjort mig mera pratig, Långt mer än skatan är det."

10. Erosbilden af wax.

I wax pusseraad, Eros Utaf en yngling utbjöds; Jag fram till honom trädde, Så spörjande: hur mycket Begär du för ditt arbet? Han swarte på sin Bondska: Betala hwad er lyster! Att allt ni dock må weta: Ej är i wax jag konstnär, Men jag ej längre trïfwes Med Eros och hans anspråk. Gif hit då för en Drachma Den sköna sofkamraten! Nu, Eros, utan dröjsmål Mitt hjärta tänd; ty eljes Jag kastar dig på brasan.

11. Till sig sjelf.

Mig flickorna förkunna: "Anakreon du åldrats! Tag spegeln här, och skåda, Du har ej mer ett hårstrå, Och kal är ju din panna." Men jag, om dessa hårstrån Än finnas, om de fallit, Ej wet. Det wet jag endast. Att sig för gubben egnar Dessmera munter skämta, Ju mer han nalkas grafwen.

12. Till Swalan.

Hwad will jag åt dig göra, Du pladdersjuka swala? Säg? fånga dig och klippa Den lätta wingen af dig? Säg, bör jag skrida längre, Och lik den wilde Tereus Ifrån dig tungan skära? Hwi har ur ljufwa drömmar Du med så tidigt qwitter Frånrófwat mig Bathyllos?